Snook

Varit i Bethel på lite mat och lekar och sång. Och givetvis var det förbön och jag som inte är troende hamnade i en väldigt märklig känsla.. Under förbönen så bad pastorn  och församligen för tre personer men även för den som har det tufft och kämpigt, och den biten tog jag åt mig enormt av, det kändes som att det var riktat rakt mot mig i allt det känpiga jag både gått igenom och även som jag går igenom just nu..Tårarna bara rann, det blev så himla känsligt i mig, helt sjukt.. Aldrig någonsin gråtit för att jag känt på detta vis tidigare.. Pastorn gick även in och avbröt i en sång och talade om att man inte är ensam, att han och alla finns där och det kändes fortfarande som att det var riktat mot mig, även fast jag vet att det inte var så men den känslan... Jag gick inte och tog kntakt med honom iaf för jag visste att jag skulle inte hålla ihop då.. jag kände mig så stark innan detta men då det här träffade mig så blev jag så ynklig.. lVilket svammel, vet inte hur jag ska förklara... Vill liksom förmedla känslan fast det är svårt.. Många tårar blev det dock. 

Det var mkt annat som rörde mig med.. bara insikten i hur "van" jag är att vara sjuk, att leva med kroniska sjukdomar och att jag nog inte ser vilka konsekvenser det skulle kunna ge.. jag är ju van att leva med tanken på att ett hjärtstopp kan komma när som helst, att ha ont i hela kroppen i princip varje dag, att jag har sår i tarmarna och gör ont nästan varje mogron, att jag lever med mina salvor för att slippa få allt för stora psoriasisskov, jag äter medicin för att hjärtat ska orka pumpa.. ja.. jag har alrig fått känna hur det är att vara frisk så jag har nog kanske lite svårt att veta hur det skulle vara att få ett jobbigt besked som vuxen när jag alltid levt med sjukhus och undersökningar och mediciner.. 

Svammel svammel.. 

ADHD är inte heller lätt och det är den som gör det jobbigt just nu då det händer väldigt mycket som jag inte har kontroll över, saker jag inte vet hur jag ska lösa med förskola, nya arbetssätt på jobbet och nya arbetstider.. Paniken i mig är extrem just nu då jag inte har den kontroll som jag önskar.. 

Jaja, färdigsvammlat.. nu ska jag stänga av hjärnan och sätta mig och sy lite.. 

(och jag sitter med ROSA färg i håret... vet inte riktigt hur jag kunde gå med på det, ålderskris?)