sofiAline

om mig och mitt snurriga liv med barn, ADHD, EDS, hjärtfel, ångest, crohns, psoriasis....

Utbildning

Kategori: Allmänt

Det har alltid varit en kamp för mig att klara av att lära genom att sitta vid en bänk.. det är kämpigt både fysiskt och psykiskt. 
Men nu har jag iaf klarat av 3 av 8 heldagar på utbildningen till Arbetsplatsombud.. Sen är det ytterligare 3 dagars utbildning till Skyddsombud. Sen får jag andas igen ;)
Detta gör jag då det intresserar mig massor, hoppas på att kunna hjälpa och kämpa för förändringar till det bättre för mig och mina kollegor.
 
Så detta firar jag nu med att beställa namnskyltar från Skyltmax där det går att göra fina och billiga namnskyltar av alla dess slag i sin egen smak! Och det bästa av allt är att det är gratis (upp till 200 kr) för bloggare som har varit aktiva de senaste 3 månaderna!
 

ADHD panik....

Kategori: Allmänt

idag var jag på Coop och tänkte kolla kalender inför nästa år, dom brukar alltid ha den jag använder och jag kan bara inte byta sort!! Måste ha samma varje år annars blir det kaos i mitt huvud och jag får kortslutning varje gång jag öppnar den.. 
Såhär ser dom ut som jag absolut inte klarar av att ha (provade i vintras men gick bara en månad sen fick jag lov att köpa en ny igen så jag fick som jag ville ha)
Bilden här under visar den jag använder, den jag inte kan frångå, den måste vara av märket Burde, vara 15,5 cm hög, ha två plastfickor längst fram och en längst bak.. ha plastpärm och inbunden med en snodd runt.. Varför så viktigt tänker ni nog? 
Jo det är så att jag har svårt för förändring i mina invanda mönster, det är samma sak med plånbok, jag kan absolut inte ha en annan sort än den jag har, haft samma modell så länge jag kan minnas. Måste ju hitta allt på direkten för att slippa vredesutbrott och tappa bort saker.
 
 
Min hjärna fungerar olika "bra" från dag till dag.. vissa dagar sammarbetar den absolut inte med mig, ett exempel är en dag här i somras, när jag skulle laga mat. Jag slog på plattan, slängde i potatisbullar i stekpannan och tänkte att jag hinner upp och skruva ner gardinstången+fästena innan det är dax att vända dom.. Vad händer? Jag känner att det börjar lukta bränt och hinner bara till trappen så sätter brandlarmet igång... rök i HELA huset.. SKIT tänkte jag och vädrade, diskade och gjorde ett nytt försök.. denna gång skulle jag "bara" vattna lite blommor i väntan.. samma visa en gång till...och vid tredje försöket då telefonen ringde så gav jag upp och åkte till Coop och köpte en sallad istället. Lika bra så jag fick huset kvar ;)
 
Ja.. huvudet hänger inte alltid med och paniken är ibland svår att tygla, tyvärr yttrar det sig oftast som att jag är sur fast jag i själva verket har en skrikande panik i mig.. bara en sån enkel sak som att behöva sitta på "fel" plats kan göra att jag inte kan hålla koncentrationen alls.. kan inte ha en dörr bakom mig eller folk som sitter bakom mig när jag äter eller liknande.. kontrollbehov??? Vet inte... aja.. Livet med ADHD är definitivt inte enkelt, och det gör det ju inte lättare om inte omgivningen kan acceptera eller försöka förstå. 
 
Nu har jag en period då jag har sjukt många bollar i luften.. Jobb, utbildning, tecken-kurs och möten angående Emelina och allt i hennes liv och hennes svårigheter, både SIP-möten, utvecklingssamtal, specifika umgängesdagar för hennes pappa och även hålla fokus på att inte bryta för mkt för henne då hon har lika svårt för förändringar som mig.. skillnaden är väl att jag inte ställer mig och gråter på coop när paniken kom ang kalendern idag utan jag har ju iaf lärt mig att hantera situationer lite bättre än henne.. men hon är ju faktiskt bara snart 4 år.....

Ångest som värker!

Kategori: Allmänt

ja, här sitter jag med en ångest som gör sjukt ont i min bröstkorg, vågar inte andas in djupt för det smärtar, tårarna vill inte sluta rinna heller, dom har kommit och gått under hela dagen. Ångesten är för jag känner mig helt totalt slutkörd... helt orkeslös.. 
semestern har varit tuff, emelinas utbrott blir värre och värre, jobbigare vardag då hon "kan själv" med ALLT.. jag blir galen, allt tar sån tid och råkar man stressa på det så blir hon vansinnigt arg.. har tänkt positivt hela semestern att snart får jag iaf en HEL HELG för mig själv, både jobb och barnfri, första gången på 1,5 år som det skulle ske.. men vad händer? Jo 2 timmar innan jag skulle lämna Emelina så blev hon sjuk... magsjuk (eller reaktion på allt klorvatten hon druckit i Orsa)... SKIT SKIT SKIT!! Så helgen blev vi istället isolerade.. FY F*N rent ut sagt.. och jag ORKAR INTE... 
Skulle åka och lämna mammas bil idag och hämta min, men vad händer då? Jo min bil har låst fast handbromsen på nå vis så den gick inte att få loss alls, och vi toppar det med att det är jobb 7.15 på måndag... Hur 17 ska jag orka/kunna/hinna cykla dit????? Antar att lämningen på dagis på måndag blir tuff med då Emelina börjar på ny avdelning, första dagen så där sparas nog ingen tid... 
Semestern för övrigt har varit helt ok, varit till Eskilstuna till min kusin å hennes familj, det var ok, men fick öva på att inte ha kontrollen på vardagen, det var tufft men jag överlevde.
Sen var vi till Ullared och det gick helt kanon, mkt bättre än förväntat med Emelina.
Sen blev det även Orsa ett par nätter, det gick också super bra.
Lärt mig massor om mig själv och andra, det är ju positivt.. Nu måste jag bara försöka bearbeta denna hemska ångest med.. jag jag vet inte vilken del som gör det värst, det är nog tanken på att jag inte kommer kunna vara både jobb och barnfri fören nästa sommar.. och att vara utan bil, för jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig till jobbet... 
Usch å fy...