Snook

jaha, nu har det gått en tid sen senaste inlägget.

Jag tänker på dethär med kontrollbehov, har jag planerat något så vill jag gärna ha kontrollen över det..

koll på allt kring det helst ensam, det kan bli väldigt pressat då jag oftast planerar allt i detalj när jag ska göra något med andra.

Som i helgen, jag är klassförälder i Alines klass och har varit det i 4an, 5an och 6an, har kämpat hårt med allt tillsammans med den andra klassföräldern, det har verkligen satts på prov då en annan förälder kommit in och "tagit över" och jag då fått ren panik då jag tappat kontrollen.

När vi väl kommit upp till resans mål som var Idre så hade den här andra föräldern gått in före vi kom upp och checkat in, tagit alla papper och jag fick inte svar på de frågot jag hade tänkt ställa vid receptionen, jag kände hur paniken anföll mig, var nära på att börja både skrika och gråta, ångesten kom och jag kände att allt jag planerat och ordnat förvann för mig.

Jag fick bita ihop hela helgen och var less men försökte för allt i världen att släppa på det, som super dåligt första natten och det tog flera timmar innan jag ens somnade.

Hur gör man för att kunna släppa sådant? Jag kan liksom inte.

Men jag gjorde mitt bästa iaf och resan blev helt toppen trotts att jag inte fick det som jag hade tänkt. 

Tänk va mkt energi jag hade sparat om jag bara kunde lätta på det.

När vi kom hem så var jag totalt slut i huvudet, luften gick ur mig och jag kände mig svimmfärdig.

Sov som en stock.

Nåväl, det lär nog komma fler liknande prövningar och jag måste öva på att bli bättre på sådana situationer.

Har även en enorm panik över hur det ser ut här hemma, massa saker jag bara ser som skulle behöva kastas, städas och rensas bort, en klump i bröstet varje gång jag går ner i källaren som känns helt överfull, hur fan kommer jag till skott och tar tag i det så jag sedan slipper se detta?

nä, nu lär jag rycka tag i mig och göra något åt det.

 

Natti natti.,