Snook

ångesten finns nog hos de flesta skulle jag tro. Den är ofarlig även om den kan kännas jävlig.

För min del så har jag haft ångest så länge jag kan minnas. Men jag har inte vetat om det förens för 4-5 år sen så jag insåg att smärtan jag ofta har är just ÅNGEST!

 

Jag har åkt in på akuten många gånger och ringt 1177 massor med gånger, vet att min mamma även ringt när jag var yngre.

Ångesten kommer som en klump/smärta i bröstet, och djupa andetag känns omöjliga då, jag lär liksom vrida och grejja på mig så att det kanske kan lindras, men inte hjälper det inte. Har även stålat ut i armarna många ggr och då har jag ju såklart trott att det är nån hjärtinfarkt.

Men inga prover har någonin visat något och inte heller EKG eller ultraljud.

Så det är alltså ångest som känns så.. och den har jag valt att leva med, vill inte medicinera, den är ju trotts allt ofarlig, och jag blir bättre och bättre på att acceptera den, även om den är sjukt jobbig många gånger. Den är vanligast då jag är i perioder då jag har mkt som "ska" göras och inte får det gjort.. men de är ju inga livviktiga saker utan de är bara i mitt huvud som dom är som stora berg att bestiga...