Snook

jag kan inte riktigt förstå mig på det skyddsnät vi lever i i Sverige.

Om man ser till min situation, som ensamstående har man rätt att söka bostadsbidrag, fått det beviljat alla gånger jag sökt. När jag sen sökt omvårdnadsbidrag för att jag har ett barn med många svårigheter som gör att hon kräver 4 gånger mer tid och energi är "normalt" så har jag fått detta beviljat. Detta gjorde mig så glad då det är iaf ett litet plåster på den knapra ekonomin. Som ensamstående mamma så är det jag som ligger minus för minsta frånvaro från jobbet, och jag är nu inne i min 3e svårare utmattning med lång sjukskrivning, bara jag som kan vabba vid behov eftersom jag inte har någon att dela dagarna med. Och detta har ju gjort att ekonomin ej är den bästa. 

Bostadsbidraget har varit till stor hjälp!!

Sen fick jag ju ett bakslag då det togs bort pga att jag fick omvårdnadsbidrag.. omvårdnadsbidrag som jag har rätt till för det extrema extraarbete som finns för mig här hemma med en dotter som har svår ADHD, medelsvår IF, Autism nivå 2 samt språkstörning.

Så det blev alltså inget plus i mitt fall utan den rätt till "extra" man har rätt till när man har ett barn med funktionsvariation blev ju plus minus noll då bostadsbidraget drogs in, bostadsbidraget som räknades som en fyllnad upp till "normal" nivå, alltså en normal nivå sett från en "vanlig" ekonomisk situation... och i en familj med normal inkomst (högre lön eller 2 löner) så blir ju omvårdnadsbidraget ett PLUS, men inte för den som är ensam inte utan då tas det ju bort en del av "normala" inkomsten så att omvårdnadsbidraget fyller detta hål istället.. är det bara jag som tycker det är helt fel?!

 

Det skulle ju vara ett plus för den svåra situation man har för att all vab och sjukfrånvaro skulle gå att ha och ändå känna att pengarna räcker.. men icke.... 

 

jag skulle vilja söka bidrag till att göra nån liten trip i sommar med Emelina, 2 hotellnätter eller så, men har verkligen inte orken att fixa intyg och allt som behövs...