Snook

ja.. jag skulle verkligen behöva ventilera.

Men hur då? När jag inte vet vad som är fel?

Bara totalt kaos i mitt huvud, en sjukt  jobbig ångest.

Känner varje gång någon frågar hur jag mår att det bara bränner och svider i ögonen, en klump i halsen och vill bara gråta, biter ihop och svaret blir kort "jo det är ok, det är bra, dumt att klaga"

Känner mig otillräcklig till barnen, kommer mig inte för att göra allt det där som jag egentligen borde göra.. känner mig sjukt ensam, ensammast i välrlden. 

Tänker försöka börja jobba nästa vecka tänkte jag, jag har inte råd att vara hemma mer. varit sjukskrkiven sen 8/7. 

Eller kanske vara sjukskriven på deltid först och känna mig för? 

Jag måste träffa folk igen, klarar inte av denna isolering. 

Tänk om jag bara kunde få ha nån i min vardag, någon att bara få umgås med i soffan på kvällarna, sova ihop och bara få känna att någon finns där... det känns väldigt långt bort. Någon att åka på små semestertripper tillsammans med, någon som vill hjälpa till med mina små projekt hemma, äta tillsammans med, slippa göra maten nån gång i veckan, någon att få en kram av ibland, bara slippa göra allt ensam jämt!

DRÖMMAR!!!!