Snook

ja, här sitter jag med en ångest som gör sjukt ont i min bröstkorg, vågar inte andas in djupt för det smärtar, tårarna vill inte sluta rinna heller, dom har kommit och gått under hela dagen. Ångesten är för jag känner mig helt totalt slutkörd... helt orkeslös.. 

semestern har varit tuff, emelinas utbrott blir värre och värre, jobbigare vardag då hon "kan själv" med ALLT.. jag blir galen, allt tar sån tid och råkar man stressa på det så blir hon vansinnigt arg.. har tänkt positivt hela semestern att snart får jag iaf en HEL HELG för mig själv, både jobb och barnfri, första gången på 1,5 år som det skulle ske.. men vad händer? Jo 2 timmar innan jag skulle lämna Emelina så blev hon sjuk... magsjuk (eller reaktion på allt klorvatten hon druckit i Orsa)... SKIT SKIT SKIT!! Så helgen blev vi istället isolerade.. FY F*N rent ut sagt.. och jag ORKAR INTE... 

Skulle åka och lämna mammas bil idag och hämta min, men vad händer då? Jo min bil har låst fast handbromsen på nå vis så den gick inte att få loss alls, och vi toppar det med att det är jobb 7.15 på måndag... Hur 17 ska jag orka/kunna/hinna cykla dit????? Antar att lämningen på dagis på måndag blir tuff med då Emelina börjar på ny avdelning, första dagen så där sparas nog ingen tid... 

Semestern för övrigt har varit helt ok, varit till Eskilstuna till min kusin å hennes familj, det var ok, men fick öva på att inte ha kontrollen på vardagen, det var tufft men jag överlevde.

Sen var vi till Ullared och det gick helt kanon, mkt bättre än förväntat med Emelina.

Sen blev det även Orsa ett par nätter, det gick också super bra.

Lärt mig massor om mig själv och andra, det är ju positivt.. Nu måste jag bara försöka bearbeta denna hemska ångest med.. jag jag vet inte vilken del som gör det värst, det är nog tanken på att jag inte kommer kunna vara både jobb och barnfri fören nästa sommar.. och att vara utan bil, för jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig till jobbet... 

Usch å fy...